Kvinnlig Könsstympning

Du kanske tänker "detta är hemskt, JAG måste verkligen hjälpa till för att få stop på det här".
Det kan du! Dessutom väldigt enkelt. Du kan göra skillnad, du kan hjälpa till.
Jag har tagit fram några;

Erikshjälpen (rekomenderar)- Hur kan jag hjälpa till?
Du kan ge ett bidrag till kampanjen "Mot kvinnlig könsstympning" via Erikshjälpens plusgiro 90 09 28 - 3.
Du kan även stödja detta och liknande projekt genom att bli Månadsgivare "Kvinnlig könsstympning."  

Unicef

(Tyvärr, hittade jag inget plusgiro dirket till kvinnlig könsstympning.)

Rädda barnen (hittade tyvärr inget driekt plusgiro här heller.)


Kvinnlig könsstympning är ett mycket djupare problem än att tex. bekämpa fattigdom.
Här måste man ändra bybornas tankesätt, deras traditoner.
Arbetet mot kvinnlig könsstympning måste också ske med respekt och dialog. Människorna i  tex; mali praktiserar inte könsstympning för att de medvetet vill sina barn något ont, utan för att de är lojala mot sn kultur och sin religion.

En stor del av arbetet handlar om att informera. För att en förändring ska vara möjlig måste man övertyga mammorna, papporna, de gamla männen som är familjeöverhuvud, de äldre kvinnorna som utför ingreppet, och de unga männen som ska gifta sig med flickorna, och de negativa förlderna av könssympning. Alltså påverkar det ett helt samhälle. Ett helt samhälle rör det. För flickorna är en del av samhället och tyvärr kvinnlig könsstympning också.

Det är också väldigt viktigt att samtala med lokala religiösa ledare, imamer, för att få dem att förstå skillnaden mellan religion och tradition, och att tala om det för människorna i byn.

Jag hade tänkt att berätta lite om kvinnlig könstympning i sverige. Hur det svenska samhället behandlar denna sedväja.
Vad dom gör mot, straff och olka fall där kvinnlig könsstympning har skett som sedan lett till straff.

I Sverige har arbetet mot kvinlig könsstympning resulterat i en lag med förbud mot kvinnlig omskärelse (1982:316) som trädde i kraft år 1982. Vid två tillfällen har lagen ändrats sedan dess.  År 1998 då ordet omskärelse byttes ut mot könsstympning. Samt år 1999 då kravet om dubbel straffbarhet ändrades vilket i praktiken innebär att en människa som utsätter någon för kvinnlig omskärelse i ett land där denna tradition anses laglig ändock kan straffas av svenska myndigheter. Vid grova brott kan straffet för könstympning bli fängelse upp till 10 år.

Två fall ledde år 2007 till fällande dom i Sverige. Det fösta fallet var en pappa som fört sin 12-åriga dotter till Somalia där han låtit henne könsstympas. Han dömdes slutligen till 2års fängelse samt 250000 kronor i skadestånd till dottern. Det andra fallet handlade om en mamma som också hon förde sin 10-åriga dotter till Somalia där hon själv deltog i könsstympningen. Hon dömdes till 4års fängelse samt 450000 kronor i skadestånd till dottern. Ganska lindriga straff kan tyckas, men faktum är att bara det att fällande domar utfaller i dessa fall är en vinst.

En blomma i afrikas öken handlar om hur Waris som blivit könstympad flyr från det afrikanska samhället och blir fotomodell och sedan kämpar mot kvinnlig könstympning.
När Waris är tretton år bestämmer hennes pappa att hon ska gifta sig med en femtio år äldre man. Då rymmer hon. Hon flyr barfota över öknen och överlever mirakulöst både vattenbrist och hungriga lejon. Så småningom hamnar hon i London där hon upptäcks för sin stora skönhet och gör stor succé som fotomodell.
Waris Diries berättelse känns trovärdig och fast det är en riktig askungesaga. Hon skildrar sin barndom, och i synnerhet sin mor, kärleksfullt och fördömer ingen. Det är traditionerna hon kritiserar och som hon jobbar för att förändra. Det har hon också gjort. Hon är nu med i FN och jobbar emot kvinnlig könstympning. s k human rights-ambassadör vid FN med uppgift att skapa en världsopinion mot kvinnlig könsstympning. Hon utsattes själv, som liten flicka, för könsstympning av grymmaste slag.

Jag skulle känna mig mycket bättre till mods om det här var en påhittad historia. Men den är förstås inte skriven för att jag ska må bra, utan för att vi alla ska tänka efter och tillsammans skapa en opinion mot denna avskyvärda och kvinnoförnedrande tradition. Det tycker jag att boken lyckas med. Jag mår väldigt illa under de första kapitlen som ingående beskriver hur sexåriga Waris (utan bedövning) stympas med ett slött och smutsligt rakblad och lämnas ensam ute i skogen för att läka. Och det är väl meningen?

Att vi ska känna att vi måste hjälpa till, att det inte längre kan vara så här.  Denna boken har inspirerat så ofantligt många människor, bland annat mig. Att tex. Starta denna bloggen. Att hjälpa till.