Kvinnlig Könsstympning

"Birgitta Ohlsson accepterar omskärelse av pojkar

Birgitta Ohlsson har hög svansföring i Människorättsfrågor, särskilt när det gäller könsstympning av kvinnor. Nu kritiserar hon Pär Ström och Camilla Lindberg i en artikel på newsmill.
Jag tar några citat ur Birgittas artikel: "Vi håller med Camilla Lindberg om att kvinnor kan förtrycka män. Precis som det finns manliga skitstövlar finns det kvinnliga. Kvinnor är duktiga på att upprätthålla förtryckande traditioner av andra kvinnor. Kvinnlig könsstympning som drabbar miljontals flickor varje år är ett exempel på att kvinnor kan gå patriarkatets ärende. Det är kvinnor, ofta en mormor eller en farmor, som håller i rakbladet - inte män."

Jojo, det där vet vi redan, old news. Intressant att notera är att fler män än kvinnor är negativt inställda till könsstympning av kvinnor. Den feministiska förklaringsmodellen med patriarkalt förtryck är inte helt glasklar. Citat ur en forskningartikel som man hittar hos socialstyrelsen:
"Of the women, 35% expressed a positive attitude toward stopping the practice compared to 69% of the men."Dvs, män är mer negativa till stympning av kvinnor än kvinnorna själva! Ytterligare citat: "She said the decision to let her daughter undergo FGM was taken by her grandmother." -Ingen patriark i sikte här. Självklart är frågan mer komplex än att man bara kan avfärda patriarkatet, men så enkelspårig som debatten oftast är, finns det all anledning att reflektera över att även pojkar kan vara utsatta för förtryck.

Nu till det viktigaste: Birgitta Ohlsson anser att det är fullständigt acceptablet att könsstympa pojkar, "eftersom det oftast görs av religiösa skäl". Hon är en fullvärdig symbol för feminsmens hyckleri. Jag instämmer med Pär Ström och Camilla Lindberg i att feminismen har förbrukat sitt förtroende, åtminstone om Birgitta Ohlsson ska få vara en frontfigur.

Att en könsstympning görs av religösa skäl är inte en godtagbar anledning, varken när det gäller pojkar eller flickor. Ryck upp dig Birgitta, och förstå att även pojkar kan vara intresserade av att leva sina liv med könsorgan intakta. "

Upplagd av Mannen på 8:55 PM 1 kommentarer Länkar till det här inlägget

Etiketter: feminism, jämställdhet, könsstympning av pojkar, omskärelse

Jag har många åsikter och detta inlägg. Efter väldigt mycket efterforskning så kan jag ur min synvinkel kritisera för fel. När jag läser detta inlägg så får jag känslan av att varken Birgitta Ohlsson eller "mannen" som skrivit detta inlägg är speciellt kunniga om ämnet.

Jag vill också kritisera Birgitta Olsson men inte på samma sätt. Och jag håller med denna mannen men på lite olika punkter;

För det första; Birgitta kritiserar kvinnorna för att hålla i rakbladet vid själva proceduren.

Och säger att det är "kvinnor är duktiga på att upprätthålla förtryckande traditionen av andra kvinnor. "

Att det inte är män som håller i rakbladet när det "görs".

Detta vill jag kritisera Birgitta för. Det är inte kvinnorna som "punschar" på utan det är samhällets tryck på kvinnorna att stympa sina döttrar och barnbarn. Det är samhällets uppbyggnad och traditioner. Kvinnorna/ mammorna vill ha sina döttrar bortgifta det är den enda vägen för dom att få ett hyggligt liv ur deras synvinkel. Ingen vill ha sin dotter ogift.

Flickorna som inte har blivit stympade anses vara "smutsiga" och "orena".

Dessutom är det nästan livsviktigt att få sin dotter bortgift pga., att man får penning i form av kameler till familjen. Dessa kameler är väldigt högt prioriterade i samhället och kan innebära mat för familjen under väldigt länge. Kamelerna blir en slags överlevnad.

Hur hemskt det än är att "betala" för en kvinna så har det varit i deras system i flera hundratals år. Just därför behövs det kanske en förändring! Kvinnan är en egen individ en egen självständig individ som ska behandlas som en vara.

 Men skulle man skaka om hela systemet eller tom förstöra? Systemet kanske skulle förstöras och det skulle bli mer kaos än vad det redan är, det skulle inte gå ihop. Frågan är om samhällena och folket är redo för en sådan stor förändring. Det handlar om att bryta traditioner som har funnits i evigheter. Att ändra folks tankesätt, att vidga deras tankesätt inför nya möjligheter, nya sätt.

Man måste tänka på dem ekonomiska situationerna i dem Afrikanska länderna också. Fattigdomen är en faktor som man inte får glömma.

Och varför håller inte en man i rakbladet. Männen och kvinnorna i ex, dem afrikanska samhällena lever inte under samma förhållanden som vi i vårt svenska samhälle. En kvinna får absolut inte klippa en man eller viceversa. Kvinnorna får inte ens gå in i samma bank som männen!?

Detta är helt absurt. Och så sitter Birgitta där och säger som om det vore vårt svenska samhälle att " en kvinna håller i rakbladet". När män och kvinnor lever så åtskilt vore det rätt konstigt om en man som (för den delen inte har någon som helst erfarenhet som Kvinnorna som gör det har.) Skulle komma och könsstympa en ung kvinna. Dessutom har inte kvinnan någon röst i samhället, i familjen om sin egen dotter. Och för den delen, uppfattar mamman att könsstympningen är fel? Hon gör ju bara vad som har gjorts mot henne och hennes familjemedlemmar i flera århundraden. Och hon tänker; "Om jag inte könsstympar min dotter, kommer hon inte bli bortgift, hon kommer bli utfryst av samhället, vi kommer inte få några kameler alltså ingen mat på bordet, då vi dessutom har en mun till att mätta." Allt hänger ihop som en omöjlig kedja. Men hur bryter vi denna kedja? Måste vi ändra samhällenas syn på kvinnorna, men hur gör vi det? Ändra synen på könsstympning? Genom information? Kan man ändra uråldriga traditioner genom information? Jag tror det.

Ska man ge familjerna kameler så dem slipper stympa sina döttrar? För egentligen hänger det ihop. Fattigdom och kvinnlig könsstympning. Båda är saker som vi borde ändra på. 

Men en sak håller jag med Birgitta om och det är att (hur jag ser det) Varför håller inte kvinnorna ihop. Liten som stor borde de känna en samhörighet och inte vilja skada (tänk på släktbanden också) sina egna medsystrar, barnbarn, döttrar. Kvinnorna måste hålla ihop. För endast då kommer det att ske en förändring. Och inte bara i könsstympning utan i samhällena kommer kvinnorna få mer värde än vad dem har idag. Det värdet dem förtjänar.

Vi borde nog skicka ner några feminister för att få dem att inse deras värde, deras möjligheter. För dem är ändå 50 % av befolkning. Ett samhälle klarar sig absolut inte utan kvinnorna.

Men åter till frågan. Varför vill kvinnorna varandra ont?

Vill dom att bara för att dom har blivit könsstympade att deras barn och barnbarn ska få känna samma smärta, plåga och problem?

Är det så dom söker efter rättvisa?

Eller vill dom ha samhörighet och tycker att det vore orättvist om inte dom blev stympade och "vi" blev det.

Men någonstans måste det finnas en förändring, någonstans måste traditionerna brytas. Någonstans måste det finnas en gräns. Jag tycker att gränsen passerad för länge sen, men vad kommer att hända i framtiden? Men vad ska behöva hända för det tas riktiga åtgärder?

Varför har mer män ändrat sin åsikt om kvinnlig könsstympning?

Jag tror en av andledningarna är att; dem vill att när dem har sex med sina fruar vill dom att dom ska känna något också? Är det bättre då? Troligtvis. Det är väl den mest mänskliga vägen också?

Och det är ju oerhört bra! Att man har börjat ändra på traditioner som är starka och skapat opinioner om ett sånt tabulagt ämne är egentligen fantastiskt! Och vad är nyckeln till det tro?

Jag tror att det är information. Missförstånd handlar ofta om okunnighet.

Och det är okunnighet som är boven i dramat.

"Mannen" 

"Birgitta Ohlsson anser att det är fullständigt acceptablet att könsstympa pojkar, "eftersom det oftast görs av religiösa skäl".

Min åsikt är att Birgitta är oerhört rädd att hamna i bråk med någon av religionerna i detta fall den judiska och muslimska. Religion är ett så pass känsligt ämne där man måste akta sig väldigt mycket innan man säger något. Speciellt om man är i den position som Birgitta Ohlsson är. Att säga till någon av religionerna att ändra på sina religiösa traditioner är helt tabu. Det gör man bara inte. Men i framtiden;

 Vågar Birgitta inte säga emot mot manlig könsstympning? Även om det innebär arr riskera ofantligt mycket?

Och fast än som denna " mannen" tycks ha uppfattat fel så är det många skillnader mellan manlig och kvinnlig omskärelse.

Männen blir inte "stympade" sexuellt. Dom kan fortfarande känna något vid samlag tillskillnad från kvinnorna då kvinnan inte känner något och om dem  känner något är det smärta. Männen syr dem inte heller ihop som kvinnorna och dem har inte svårigheter livet ut som kvinnorna har vid menstruation, urinering och vid barnafödsel.

Könsstympning är till skillnad från manlig omskärelse inte påbjuder inom någon av världsreligionerna. Sedvänjan är äldre är någon av dessa och är utbrett inom ett flertal afrikanska och arabiska samhällen. Den har sin grund bla. i föreställningar om att det är rätt att begränsa kvinnans möjligheter till sexuell njutning och att bevara hennes oskuld fram till äktenskapet. Som tur är, är inte könsstympning påbjuden någon religion. Och om det hade varit det. Tror jag att det hade varit närmast intill omöjligt att stoppa. Ett mycket djupare problem. Många skyller dock på att det är en religion. Det är en tradition, inte har den något som helst med religion att göra. Man säger att det har med deras religion att göra för att ha en andledning att göra det.

Jag tror det kommer att ta enormt lång tid innan manlig omskärelse blir förbjudet och om det ens blir det får vi se.

Så ja, jag tycker själv att det är mer okej att göra omskärelse på pojkar än flickor. Det förstår nästan vem som helst. Men missförstå mig inte, det är inte okej på några. Men jag menar att man borde ha fakta i grunden innan man skriver som denna "mannen" gjorde.

Och varför kritiserar han Birgitta?

För att hon är rädd, för att hon inte vågar uttala sig om religionerna. Men ska det egentligen vara så? Ska man vara rädd för att uttala sig även fast vi bor i ett fritt land? Men finns det ändå gränser? Ja, tydligen.

Vågar hon inte gå in så djupt?

Tycker hon det finns andra problem som vi borde prioritera?

Vågar hon inte gå in i detta nät av politiker, motståndare och religion. Vill hon inte lägga sig i?

Vill vi lägga i oss i allt  i mån om att det blir bättre på vårt sätt? Ett bättre sätt?

Eller har Birgitta som den feminist som hon inte är behörighet att lägga sig i pojkars omskärelse? Eller vill hon inte det?

Det skulle man vilja fråga Birgitta.  Hennes svar vore väldigt intressant, för den delen skulle man vilja ifrågasätta denna "mannen" också.

Jag tycker både Birgitta och denna "mannen" kan skaffa sig lite grundläggande kunskaper att stå på innan dem uttalar sig och orsakar så mycket missförstånd och förakt speciellt om man är i den position som Birgitta befinner sig i.

Källa: www.aftonbladet.se/debatt